Arkitekturen har också en viktig roll. När huset byggdes om fick föreningarna vara med och beskriva vilka behov de hade. Resultatet blev inte en rad identiska lokaler, utan rum med olika storlek, höjd och utformning beroende på verksamheten. Samtidigt har man medvetet skapat insyn mellan lokalerna. Många av träningsrummen har fönster ut mot korridorerna, vilket gör att aktiviteterna blir synliga för den som passerar. Ett barn på väg till gymnastiken kan få syn på en kampsportsträning, eller någon som väntar på sin aktivitet kan upptäcka en annan verksamhet. Tanken är enkel: det som syns kan också väcka nyfikenhet. Flera av kampsportslokalerna har dessutom pardörrar mellan sig, vilket gör att ytorna kan öppnas upp vid tävlingar och större arrangemang. Det är ett konkret exempel på hur flexibilitet kan byggas in i en anläggning utan att alla lokaler behöver vara utformade på samma sätt.

Det finns också en tydlig tanke kring husets visuella identitet. Färgglada skyltar och ett gemensamt manifest med regler och värderingar återkommer i byggnaden. Konst och utsmyckning berättar samtidigt om Klippans historia och kultur. Den industriella karaktären från den gamla fabriken finns fortfarande kvar på vissa håll, samtidigt som stora delar av huset har renoverats och moderniserats. Förutsättningarna för föreningarna är också speciella. Kommunen har en egen förvaltning för Sågen och en liten organisation på sex personer. Föreningarna hyr sina lokaler till en starkt subventionerad kostnad och ansvarar själva för städningen. Med egna taggar och tillgång till sina lokaler kan föreningarna också styra sin verksamhet relativt självständigt. Den nära dialogen mellan kommunen och föreningslivet lyfts fram som en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Genom föreningslotsverksamheten finns en kontinuerlig kontakt där kommunen kan fånga upp behov och hjälpa föreningarna att utvecklas. Det märks också i resultatet: enligt kommunen har samtliga föreningar vuxit sedan de flyttade in på Sågen.